Kinesiska idrottsfabriker
Ja nu när OS i Peking kickat igång så har dom kinesiska idrottsfabrikerna kommit upp på agendan. Det handlar alltså om sportskolor som producerar toppidrottare i ett flertal idrotter, toppidrottare med uppgift att ta guld åt landet...
För det är just det, för vems skull tränar dessa femåringar så hårt? Ja inte är det för sig själva i alla fall, det är för STATEN. För så funkar det i en totalitär stat, så går det til på Kuba, så gisk det till i Sovjet och Nazityskland, och så går det till i det land som fått äran att anordna OS 2008. Allt som görs i en diktatur, görs för staten, det vill säga, för den politiska eliten. Inte är det folket som svälter som kommit fram till att Kina behöver 11 000 sportskolor för att producera idrottare, det har en liten elit i det kommunistiska partiet kommit fram till, för att ge Kina (i realiteten inte Kina utan sig själva, eftersom dom i kontakt med andra stater representerar landet, men egentligen inte kan sägas göra det, eftersom dom inte är valda av folket, eliten kan egentligen bara representera sig själva, precis som du och jag gör då vi reser utomlands) internationell glans. Så går det till i en diktatur, och det är skamligt att vi i de demokratiska staterna godtar den kinesiska elitens förklaringar om att vi har olika kulturer i öst och väst, att vi inte ska lägga oss i Kinas affärer osv. Kineser har lika stor rätt till frihet som svenskar, och vi borde stå upp för de ideal vi säger oss värna om.
För det är just det, för vems skull tränar dessa femåringar så hårt? Ja inte är det för sig själva i alla fall, det är för STATEN. För så funkar det i en totalitär stat, så går det til på Kuba, så gisk det till i Sovjet och Nazityskland, och så går det till i det land som fått äran att anordna OS 2008. Allt som görs i en diktatur, görs för staten, det vill säga, för den politiska eliten. Inte är det folket som svälter som kommit fram till att Kina behöver 11 000 sportskolor för att producera idrottare, det har en liten elit i det kommunistiska partiet kommit fram till, för att ge Kina (i realiteten inte Kina utan sig själva, eftersom dom i kontakt med andra stater representerar landet, men egentligen inte kan sägas göra det, eftersom dom inte är valda av folket, eliten kan egentligen bara representera sig själva, precis som du och jag gör då vi reser utomlands) internationell glans. Så går det till i en diktatur, och det är skamligt att vi i de demokratiska staterna godtar den kinesiska elitens förklaringar om att vi har olika kulturer i öst och väst, att vi inte ska lägga oss i Kinas affärer osv. Kineser har lika stor rätt till frihet som svenskar, och vi borde stå upp för de ideal vi säger oss värna om.
Språkkunskap och medias förenklingar
I fredags såg jag en tragisk, komisk och upprörande sak i TV4:as morgonsoffa. Dom skulle få till en debatt om s.k. kamphundar, eftersom nån jeppe i malmö tappat kontrollen över sin bullterrier, rottweiler, eller vad det var, samt att en socialdemokratisk politker nånstans i Skåne ville förbjuda vissa hundraser i tätbebyggt område.
För debattändamålet hade en ägare av tre rejäla bestar som såg ut som nån sorts mastiff plockats in i studion tillsammans med nån "kamphundsmotståndare". När den kvinnliga delen av programledarduon skulle presentera besökarna så presenterade hon dom först vid namn och sedan följde denna ordväxling mellan henne och hundägaren:
Programledare: XXX, du som är kamphundsägare, vad tycker du om förslaget att förbjuda kamphundar i vissa områden?
Hundägare: "Jag äger ingen kamphund, en kamphund är en hund som lärt sig kampa, jag äger tre snälla masiffer"
En intervjuare som har ett språkbruk som är på samma nivå som Aftonbladets rubriker och en intervjuad som använder ord som inte finns. Suck.
För debattändamålet hade en ägare av tre rejäla bestar som såg ut som nån sorts mastiff plockats in i studion tillsammans med nån "kamphundsmotståndare". När den kvinnliga delen av programledarduon skulle presentera besökarna så presenterade hon dom först vid namn och sedan följde denna ordväxling mellan henne och hundägaren:
Programledare: XXX, du som är kamphundsägare, vad tycker du om förslaget att förbjuda kamphundar i vissa områden?
Hundägare: "Jag äger ingen kamphund, en kamphund är en hund som lärt sig kampa, jag äger tre snälla masiffer"
En intervjuare som har ett språkbruk som är på samma nivå som Aftonbladets rubriker och en intervjuad som använder ord som inte finns. Suck.
Ännu lite mer om PK, och de problem det medför...
Ja, jag kan inte riktigt hålla mig, jag gillar att utgjuta mina tankar. I mitt förra inlägg kritiserade jag det här med PK, och jag tänkte spinna vidare på det, eftersom det finns stora och väldigt aktuella problem koplat till det.
Rasism, finns överallt och har altid gjort det, ibland accepterat ibland inte. Rasismen i Sverige växer idag, och det beror delvis på att det är så långt från PK som man kan komma. Skälen till det är nog hur många som helst, men man behöver nog inte vara Einstein för att förstå att händelserna i det förra seklets mitt är en grundläggande orsak. Rasism är idag så "off" att det till och med råder tankeförbud på området, det är inte tillåtet att ens diskutera rasbiologiska orsaker till olika fenomen (det är ju till och med mer off än att försöka påstå att orsaker till ettt fenomen som skiljer män och kvinnor åt på någon punkt består i biologiska skllnader könen emellan). Tankeförbudet medför att såna tankar "går under jorden", dom bemöts inte öppet utan blir till tabu och förpassas till någon undergroundrörelse.
Det senaste året har vi fått se en sådan undergroundrörelse växa sig stark, nämligen de krafter som lett till bildandet av SD. Både Sahlin och Reinfeldt verkar ha svårt att möta SD i debatter, vilket beror på att det tabu som finns ligger som en tjock fogg över hela debattklimatet. Om människor i allmänhet, och politiker i synnerhet, skulle vara mindre rädda för att bli stämplade som rasister, patriarkalister eller vad det kan vara, så skulle vi få ett öppnare debattklimat med kunnigare medborgare och en i alla avseenden stärkt demokrati. Den stärkta demokratin kommer av att människor tänker till, och själva inser att demokrati, där alla ges samma värde och rättigheter, är det enda rätta. Något sådant kan aldrig uppnås genom att politiker försöker lägga tabu på en tankeriktning och säga att den som tänker åt det hållet kommer att få en stämpel som innebär social degradering.
Det är egentligen rätt enkelt...människor i allmänhet är som barn, dom måste få testa för att lära sig, genom förbud och förmaningar uppnås i längden ingenting, insikten måste komma innifrån.
Rasism, finns överallt och har altid gjort det, ibland accepterat ibland inte. Rasismen i Sverige växer idag, och det beror delvis på att det är så långt från PK som man kan komma. Skälen till det är nog hur många som helst, men man behöver nog inte vara Einstein för att förstå att händelserna i det förra seklets mitt är en grundläggande orsak. Rasism är idag så "off" att det till och med råder tankeförbud på området, det är inte tillåtet att ens diskutera rasbiologiska orsaker till olika fenomen (det är ju till och med mer off än att försöka påstå att orsaker till ettt fenomen som skiljer män och kvinnor åt på någon punkt består i biologiska skllnader könen emellan). Tankeförbudet medför att såna tankar "går under jorden", dom bemöts inte öppet utan blir till tabu och förpassas till någon undergroundrörelse.
Det senaste året har vi fått se en sådan undergroundrörelse växa sig stark, nämligen de krafter som lett till bildandet av SD. Både Sahlin och Reinfeldt verkar ha svårt att möta SD i debatter, vilket beror på att det tabu som finns ligger som en tjock fogg över hela debattklimatet. Om människor i allmänhet, och politiker i synnerhet, skulle vara mindre rädda för att bli stämplade som rasister, patriarkalister eller vad det kan vara, så skulle vi få ett öppnare debattklimat med kunnigare medborgare och en i alla avseenden stärkt demokrati. Den stärkta demokratin kommer av att människor tänker till, och själva inser att demokrati, där alla ges samma värde och rättigheter, är det enda rätta. Något sådant kan aldrig uppnås genom att politiker försöker lägga tabu på en tankeriktning och säga att den som tänker åt det hållet kommer att få en stämpel som innebär social degradering.
Det är egentligen rätt enkelt...människor i allmänhet är som barn, dom måste få testa för att lära sig, genom förbud och förmaningar uppnås i längden ingenting, insikten måste komma innifrån.
Sponsra pridefestivalen, kan man bli mer PK?
Ja, som rubriken säger, kan man bli mer politiskt korrekt än att sponsra pridefestivalen? Ingen kan ju undgå att fatta hur modernt, vidsyntt och openminded ett företag är om dom vågar synas i gaysammanhang. Därför ska alla vara med, det har ju till och med lanserats ett speciellt snus, eller i vart fall en speciell dosa, i härligt kulörta androgyna färger. Den är säkert användbar för den som vill visa hur fördomsfull han eller hon är, men den bygger ju en sån etrem nidbild, precis som det mesta annat som dykt upp sen det blev inne med gay. Jag tror att det finns många homosexuella som känner sig stämplade, att "så här" ska du vara om du är gay, och det är sannerligen ingen roll som behöver utmärkas tydligare än vad som redan gjorts tidigare. Bilden av hur man är då man är gay är ju redan så grundligt cementerad sen tidigare, en kille som är homo ska ju t.ex. prata på ett visst sätt, röra sig på ett visst sätt, vara intresserad av vissa saker osv. Nog för att de manliga och kvinnliga könsrollerna i allmänhet är rätt hårt hållna, men bilden av en homosexuell kille är ju än mer nischad, och den utveckling vi ser idag bidrar knappast til möjligheten att få avvika från den rollen.
Det är onekligen intressant att så fort en tankeriktning slår igenom så vill alla förknippas med den, ingen vill vara den där plumpa personen som tycker tvärtom och är pinsam och får harkla sig och förklara att "jag menade inte så", och "givetvis tycker jag inte så" osv. Det var samma sak då feminism slog igenom på bred front, till och med Göran Persson ville kalla sig feminist, har han nånsin varit annat än maktfullkomlig och patriarkal???
Nä, låt dom som vill demonstrera göra det, och låt dom som inte vill få slippa det, och låt tanken vara fri, det tjänar alla på i längden.
Det är onekligen intressant att så fort en tankeriktning slår igenom så vill alla förknippas med den, ingen vill vara den där plumpa personen som tycker tvärtom och är pinsam och får harkla sig och förklara att "jag menade inte så", och "givetvis tycker jag inte så" osv. Det var samma sak då feminism slog igenom på bred front, till och med Göran Persson ville kalla sig feminist, har han nånsin varit annat än maktfullkomlig och patriarkal???
Nä, låt dom som vill demonstrera göra det, och låt dom som inte vill få slippa det, och låt tanken vara fri, det tjänar alla på i längden.
Martin Niemöller
Jag började läsa en gymnasielärobok i filosofi härom veckan, och i den fanns Martin Niemöller omnämnd, och den nedan återgivna dikten fanns med. Jag har tidigare stött på samma dikt i förordet til en av Jan Guillous böcker, rätt säker på att de var "Fienden inom oss", men inte helt hundra. Dikten är i vart fall läsvärd, så här kommer den.
I Tyskland hämtade de först kommunisterna, och jag protesterade inte, för jag var inte kommunist,
Sedan hämtade de de fackanslutna, och jag protesterade inte, för jag var inte fackansluten,
Sedan hämtade de judarna, och jag protesterade inte, för jag var inte jude,
Sedan hämtade de de mig, och då fanns ingen kvar som protesterade.
Utanför dörren ...
Utanför dörren ligger ett par rullskidor, ett par inlines, ett par stavar och två par löparskor. Inne på toan ser jag ett par löpartights, en tillhörande jacka, ett par vindbyxor, en överdragsjacka, gymshorts och gymtröjor, två par underställ och en pulsklocka med tillhörande givare. I bokhyllan står ytterligare ett par löparskor.
Ja, jag är en nörd.
Ja, jag är en nörd.
Franska nationalistiska socialister lägger krokben för EU
När EU för en gångs skull skulle lyckas med något bra så klev sydeuropeiska socialister in i bilden. I vanlig ordning kan dom ingenting om marknadsekonomi, utan tror mer på politikers förmåga att lägga sig i och styra och ställa i något som sköts bäst genom att lämnas i fred.
Mer fakta om fallet finns här: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=573&a=806401
Kapitalism är precis samma sak som evolution, man kan säga att det är evolutionens princip på ekonomins område, det Adam Smith en gång i tiden kallade "osynliga handen" är samma sak som det Darwin benämde "survival of the fittest". På samma sätt som vi stör naturens naturliga urval då vi räddar någon stackars älgkalv som jagas av en björn så stör vi ekonomin så fort vi petar i den, reglerar och humaniserar. Det sossar brukar kalla "kapitalism med mänkligt ansikte" är egentligen en ekonomi som inte ritkigt fungerar, eftersom vi utsätter den för störningar. Måhända är det så att störningarna behövs, den humana vinsten är ibland väldigt stor, men att göra som EU, och understödja företag och branscher som borde slås ut av konkurrensen (i det naturliga urvalet) är att bygga upp en situation som til slut exploderar. Tänk er själva vad som hade hänt om staten valt att understödja det förindustriella jordbruket i kampen mot traktorer och mekaniska tröskor, eller om så många personer varit anställda i tillverkningen av Commondore 64 att staten känt sig tvingad att hjälpa företaget när microsoft, apple och dom andra klev in på arenan och sopade banan med åldringarna. Att försöka förhindra förändring, med åsyftning att den drabbar vissa personer hårt, är bara att skjuta problemen framför sig, och dessutom fördjupa dom. Förändring sker alltid, och folk kommer i kläm, men det är natuligt, och den enda väg som finns för utveckling, det kan 3,5 miljarder år av evolution bevisa.
För intresserade finns här ett svenskt exempel på hur illa det kan gå. Och det är ingen slump att det skedde under det blodröda och påtända sjuttiotalet: http://sv.wikipedia.org/wiki/Varvskrisen
Mer fakta om fallet finns här: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=573&a=806401
Kapitalism är precis samma sak som evolution, man kan säga att det är evolutionens princip på ekonomins område, det Adam Smith en gång i tiden kallade "osynliga handen" är samma sak som det Darwin benämde "survival of the fittest". På samma sätt som vi stör naturens naturliga urval då vi räddar någon stackars älgkalv som jagas av en björn så stör vi ekonomin så fort vi petar i den, reglerar och humaniserar. Det sossar brukar kalla "kapitalism med mänkligt ansikte" är egentligen en ekonomi som inte ritkigt fungerar, eftersom vi utsätter den för störningar. Måhända är det så att störningarna behövs, den humana vinsten är ibland väldigt stor, men att göra som EU, och understödja företag och branscher som borde slås ut av konkurrensen (i det naturliga urvalet) är att bygga upp en situation som til slut exploderar. Tänk er själva vad som hade hänt om staten valt att understödja det förindustriella jordbruket i kampen mot traktorer och mekaniska tröskor, eller om så många personer varit anställda i tillverkningen av Commondore 64 att staten känt sig tvingad att hjälpa företaget när microsoft, apple och dom andra klev in på arenan och sopade banan med åldringarna. Att försöka förhindra förändring, med åsyftning att den drabbar vissa personer hårt, är bara att skjuta problemen framför sig, och dessutom fördjupa dom. Förändring sker alltid, och folk kommer i kläm, men det är natuligt, och den enda väg som finns för utveckling, det kan 3,5 miljarder år av evolution bevisa.
För intresserade finns här ett svenskt exempel på hur illa det kan gå. Och det är ingen slump att det skedde under det blodröda och påtända sjuttiotalet: http://sv.wikipedia.org/wiki/Varvskrisen
Dagens funderare
Jag tänkte att jag skulle skriva ner två saker som passerat hjärnan några gånger dom senaste dagarna. Den första funderaren rör rättegången mot Anders Eklund, han som mördade Engla (att skriva att han "mördade" är egentligen fel, eftersom han ännu inte dömts för mord, men allt pekar ju på att det blir så, men det hade ju kunnat vara en annan brottsrubricering). Jag brukar aldrig intressera mig för dylika mediala följetongar, eftersom det alltid blir så extremt, så vinklat, så svartvitt och så mycket moralpredikande och halvt religisöa ordvändningar i jakten på lösnummerköpare. Mordet på Engla är i det avseendet verkligen inget undantag, Aftonhorans rubriksättare måste haft julafton då en medelålders man, som utan större svårighet kan framställas som en överviktig och svettig lastbilschaffis med taskig kvinnosyn och stor porrkonsumtion, mördar en tioårig flicka, som i sin tur råkar heta Engla och dessutom ser ut som en oskyldig ängel på dom skolfoton som pressen lyckats gräva fram (intressant i sammanhanget är att Pernilla Hellgren, vilken Eklund mördade 2000, istället får framträda på ett sånt där kornigt foto som alltid används när det skrivs om våldtäkter och/eller mord på yngre tjejer på väg hem från krogen, barnmord och mord på vuxna ges helt enkelt väldigt olika vinklingar).
Men, det var inte det som inlägget skulle handla om. Vad jag skulle skriva om är mina tankar kring Eklunds straff. Han kommer med största sannolikhet att dömas till ett långt fängeslestraff. Nåja, långt i en svensk kontext i vart fall. Jag är lite kluven kring hur straffen för grövre brott, främst vålds- och sexualbrott ser ut i det här landet. Dels tror jag inte att straff fyller någon funktion för den som straffas, han eller hon blir inte en bättre människa, lär sig följa lagen eller liknande, det leder snarare till att personen återfaller i kriminalitet eftersom han/hon utestängs från arbetsmarknaden, hamnar i ännu sämre sällskap än tidigare etc, etc. Men dels är det även så att ett straff måste finnas för att värdera brottet, om inte straff utdelades till den som på nåt sätt bragt en annan människa om livet så värderas värdet av den människans liv till noll och intet. Av resonemanget kan man alltså dra två slutsatser, antingen att Eklund bör få en sjuhelsikes massa vård, eller att han borde tas ut till galgbacken. Vilket som är rätt vet jag inte.
Vilket av alternativen man än väljer så uppvärderar och nedvärderar man mänskligt liv. Om Eklund inte får ett straff som motsvarar värdet av liven på dem han mördat så nedvärderas deras liv. Det kommer också att ske eftersom dylika straff inte utdelats I sverige på över ett sekel. Men om Eklund hade kunnat få en dödsdom, och fått det, så hade mänskligt liv och nedvärderats, eftersom staten då tar på sig rätten att dräpa en människa, och det strider i alla avseenden mot de filosofiska utgångspunkter som utgör grunden för hur vi konkret utformat det demokratiska samhället.
Kontentan av det hela är att jag inte vet vad jag tycker i den här frågan, och kontentan är också att man ständigt kan se dee stora i det lilla, i enskilda frågor återkommer den ständiga motsättningen mellan staten och individen, en motsättning och en balsans som är grunden för demokrati, för byggandet av den stat vi har idag. Om allt svängde över til individens favör, om staten inte alls hade rätt att "köra över" enskilda (och i det här fallet inte funnits för att straffa Eklund), så hade vi haft anarki och ingen stat, och det vore inte demokratiskt, eftersom ingen då finns att skydda de rättigheter som utgör utgångspunkten till varför en sån anarki borde finnas. Om staten istället hade all rätt, och haft rätten att ta Eklunds liv, med eller utan rättegång, så har staten tagit för mycket makt från den enskilde, då har vi en stat mot medborgarna, inte av medborgarna, och då har demokrati plötsligt bytts mot diktatur, och viljan att skydda individens friheter har plötsligt kränkt individen, staten har blivit allt och individen intet, för att uttrycka det klyschigt.
Vill man filosofera ännu längre så visar detta också motsättningen mellan liberalism-konservatism, och liberalism-socialism, men det spar jag till en annan gång.
Men, det var inte det som inlägget skulle handla om. Vad jag skulle skriva om är mina tankar kring Eklunds straff. Han kommer med största sannolikhet att dömas till ett långt fängeslestraff. Nåja, långt i en svensk kontext i vart fall. Jag är lite kluven kring hur straffen för grövre brott, främst vålds- och sexualbrott ser ut i det här landet. Dels tror jag inte att straff fyller någon funktion för den som straffas, han eller hon blir inte en bättre människa, lär sig följa lagen eller liknande, det leder snarare till att personen återfaller i kriminalitet eftersom han/hon utestängs från arbetsmarknaden, hamnar i ännu sämre sällskap än tidigare etc, etc. Men dels är det även så att ett straff måste finnas för att värdera brottet, om inte straff utdelades till den som på nåt sätt bragt en annan människa om livet så värderas värdet av den människans liv till noll och intet. Av resonemanget kan man alltså dra två slutsatser, antingen att Eklund bör få en sjuhelsikes massa vård, eller att han borde tas ut till galgbacken. Vilket som är rätt vet jag inte.
Vilket av alternativen man än väljer så uppvärderar och nedvärderar man mänskligt liv. Om Eklund inte får ett straff som motsvarar värdet av liven på dem han mördat så nedvärderas deras liv. Det kommer också att ske eftersom dylika straff inte utdelats I sverige på över ett sekel. Men om Eklund hade kunnat få en dödsdom, och fått det, så hade mänskligt liv och nedvärderats, eftersom staten då tar på sig rätten att dräpa en människa, och det strider i alla avseenden mot de filosofiska utgångspunkter som utgör grunden för hur vi konkret utformat det demokratiska samhället.
Kontentan av det hela är att jag inte vet vad jag tycker i den här frågan, och kontentan är också att man ständigt kan se dee stora i det lilla, i enskilda frågor återkommer den ständiga motsättningen mellan staten och individen, en motsättning och en balsans som är grunden för demokrati, för byggandet av den stat vi har idag. Om allt svängde över til individens favör, om staten inte alls hade rätt att "köra över" enskilda (och i det här fallet inte funnits för att straffa Eklund), så hade vi haft anarki och ingen stat, och det vore inte demokratiskt, eftersom ingen då finns att skydda de rättigheter som utgör utgångspunkten till varför en sån anarki borde finnas. Om staten istället hade all rätt, och haft rätten att ta Eklunds liv, med eller utan rättegång, så har staten tagit för mycket makt från den enskilde, då har vi en stat mot medborgarna, inte av medborgarna, och då har demokrati plötsligt bytts mot diktatur, och viljan att skydda individens friheter har plötsligt kränkt individen, staten har blivit allt och individen intet, för att uttrycka det klyschigt.
Vill man filosofera ännu längre så visar detta också motsättningen mellan liberalism-konservatism, och liberalism-socialism, men det spar jag till en annan gång.
Tycker dom verkligen så eller är dom bara PK?
Alla ungdomsförbund har tagit ställning mot FRA-lagen. Det hela blir faktiskt rätt komiskt, på Ung Vänsters hemsida hittar man rubriken "Vill ni ha det som i Sovjet?". Det är en retorisk fråga som vi givetvis förväntas svara nej på, men för bara tiotalet år sedan hade Ung Vänster kunnat ställa samma fråga och menat att det självklara svaret borde vara "Ja". Antingen har vänstern insett att mord och diktatur inte är speciellt hedervärt, eller så har dom insett att det var vanligare än hösvnuva i Sovjet, eller så vill dom bara vara PK. Man behöver inte läsa så länge på vare sig Vänsterpartiets eller Ung Vänsters hemsida för att inse att dom är fullblodsstalinister - hammaren i huvudet och skäran om halsen, som det heter.
Om ma sedan navigerar vidare till MUFs eller KDUs hemsida så är det samma budskap där, FRA-lagen är skit och borde aldrig passerat i riksdagshuset. Både MUF och KDU är visserligen till viss del liberala, till och med i rätt stor utsträckning, detsamma får nog sägas gälla Ung Vänster, dock i "annan tappning", MEN dom är inte SÅ liberala som dom vil framstå som när det gäller FRA-lagen. Inom samtliga dessa grupperingar finns starka krafter som drar åt ett konservativt eller socialistiskt håll (i bådea fallen alltså en starkare stat på bekostnad av individens frihet) men det finns en sjuhelsikes massa billiga poäng att räkna hem bland yngre väljare och bland yngre potentiella parti- och förbundssympatisörer om man väljer att ta strid mot FRA-lagen, och gör en stor medial grej av det.
Att vara så mycket PK som det bara går, vilket innebär såväl rätt ställningtagande i frågor likt FRA, likväl som ett så aktivt ställningstagande som möjligt mot det som är "fel", är en enkel och effektiv metod i ett land och en tid som präglas av stora svarta rubriker som vanligaste kommunikationsmetod. Då finns inget utrymme för att förklara hur läget ser ut och sedan lita på väljarens omdöme och föråga att ta "rätt" beslut baserat på att denne är intelligent och förnuftig, och kan sovra i informationen. Mitt tips är därför att det i valet 2010 kommer att tävlas i avståndstagande från SD, och att varje tillfälle som ges till Reinfeldt eller Sahlin kommer att fyllas med information till väljarna om hur äcklade och bestörta dom är över SD:s rasism.
Om ma sedan navigerar vidare till MUFs eller KDUs hemsida så är det samma budskap där, FRA-lagen är skit och borde aldrig passerat i riksdagshuset. Både MUF och KDU är visserligen till viss del liberala, till och med i rätt stor utsträckning, detsamma får nog sägas gälla Ung Vänster, dock i "annan tappning", MEN dom är inte SÅ liberala som dom vil framstå som när det gäller FRA-lagen. Inom samtliga dessa grupperingar finns starka krafter som drar åt ett konservativt eller socialistiskt håll (i bådea fallen alltså en starkare stat på bekostnad av individens frihet) men det finns en sjuhelsikes massa billiga poäng att räkna hem bland yngre väljare och bland yngre potentiella parti- och förbundssympatisörer om man väljer att ta strid mot FRA-lagen, och gör en stor medial grej av det.
Att vara så mycket PK som det bara går, vilket innebär såväl rätt ställningtagande i frågor likt FRA, likväl som ett så aktivt ställningstagande som möjligt mot det som är "fel", är en enkel och effektiv metod i ett land och en tid som präglas av stora svarta rubriker som vanligaste kommunikationsmetod. Då finns inget utrymme för att förklara hur läget ser ut och sedan lita på väljarens omdöme och föråga att ta "rätt" beslut baserat på att denne är intelligent och förnuftig, och kan sovra i informationen. Mitt tips är därför att det i valet 2010 kommer att tävlas i avståndstagande från SD, och att varje tillfälle som ges till Reinfeldt eller Sahlin kommer att fyllas med information till väljarna om hur äcklade och bestörta dom är över SD:s rasism.
Träningsknarkare
Ja, det börjar kännas som att jag är det, så jag frågar mig; varför?
Fömodligen är det väl så att man börjar med nåt, å sen växer intresset. Men det måste vara nåt mer, å jag har, kan jag lova, funderat en hel del över vad. Min teori är att människor, i alla fall dom flesta, behöver nåt att engagera sig i, ett projekt att plöja ner sin själ i. Antingen kan man engagera sig fullt ut i jobbet, eller skaffa ett hus att renovera, en trädgård att vårda, en bil att bygga om eller vad som helst. För mig har träningen hamnat i fokus, på gott och ont. Det är nog inte bra att fundera för mycket över vad man preseterar på gymmet å på löprundan, precis som det inte är nyttigt att snöa in på enorma husrenoveringar eller lägga ner årslöner på custombyggda bilar.
Vi människor är komplicerade varelser, å kan utvecklas i dom mest underliga riktningar. Jag tror att det är bra att försöka ha lite balans i vardagen, ha många intressen och umgås med många olika människor, annars kan man bli väldigt underlig, å plötsligt en dag tycka att en perfekt helg består av fyra träningspass.
Fömodligen är det väl så att man börjar med nåt, å sen växer intresset. Men det måste vara nåt mer, å jag har, kan jag lova, funderat en hel del över vad. Min teori är att människor, i alla fall dom flesta, behöver nåt att engagera sig i, ett projekt att plöja ner sin själ i. Antingen kan man engagera sig fullt ut i jobbet, eller skaffa ett hus att renovera, en trädgård att vårda, en bil att bygga om eller vad som helst. För mig har träningen hamnat i fokus, på gott och ont. Det är nog inte bra att fundera för mycket över vad man preseterar på gymmet å på löprundan, precis som det inte är nyttigt att snöa in på enorma husrenoveringar eller lägga ner årslöner på custombyggda bilar.
Vi människor är komplicerade varelser, å kan utvecklas i dom mest underliga riktningar. Jag tror att det är bra att försöka ha lite balans i vardagen, ha många intressen och umgås med många olika människor, annars kan man bli väldigt underlig, å plötsligt en dag tycka att en perfekt helg består av fyra träningspass.
Roliga moderater...
Hörde just på nyheterna att Socialdemokraterna vill driva igenom ombildandet av de 21 landstingen til 6-9 storregioner. Målet är främst en effektivare sjukvård. De borgerliga partierna är splittrade i frågan, det är främst moderaterna som stretar emot. Jag har inte läst in mig på frågan så kan inte uttala mig varken för eller emot, men moderaternas förklaring till varför de inte stödjer förslaget är rätt så komiskt: Dom säger att ombildningen inte är förankrad hos svenska folket och att den behöver tredas mer grundligt. Jag vill dra mig till minnes att för två veckor sen då FRA-lagen till varje pris skulle drivas igenom var varken grundlig utredning eller folkligt stöd någon nödvändighet. Vadan denna vurm för svenskarnas inflytande på politiken?
Om du var riksbankschef...
...vad hade du gjort då?
Stefan Ingves får kritik för sina räntehöjningar, för att han gör sitt jobb och försöker bekämpa inflationen, som nu är dubbelt så hög som önskat. Läget är minst sagt trixigt, inflationen stiger och konjunkturen viker, stagflation alltså. Ytterligare räntehöjningar riskerar att förvärra konjunkturavmattningen, samtidigt som utebvlivna räntehöjningar innebär ännu högre inflation. Pest eller kolare alltså.
Men läget är inte bara trixigt, det är även väldigt intressant. Till att börja med kan man fråga sig varför vi ska ha räntehöjningar - är inflation så farligt? Svaret är JA. En hög inflation får i förstone stora ekonomiska konsekvenser, folk får inte längre nåt för sina pengar, dom blir fattiga. Det leder till krav på konmpensation i lönekuvertet men också en lägre tilltro till det ekonomiska systemet, till dom institutioner vi har. På längre sikt får inflation även politiska konsekvenser, de sociala spänningar som en havererad ekonomi skapar leder bort från demokrati och mot diktatur. Om människor får det materiellt sämre söker dom lösningar i "nytänkande" politiska initiativ, vilket ofta innebär populistiska rasistiska rörelser.
Man kan även fråga sig varför vi då inte kan ha en ränta som ligger på en stabil nivå och inte åker upp och ner, och skapar en långsiktig stabilitet. Tyvärr verkar det lättare sagt än gjort, den ekonomiska tillväxten svänger av fler anledningar och räntan är ett sätt att "kapa" topparna och dalarna. Tyvärr (återigen) har det inte gått så bra i "kapandet", de åtgärder som ska verka i förväg kommer i efterhand och det blir som det är nu - trixigt.
Stefan Ingves får kritik för sina räntehöjningar, för att han gör sitt jobb och försöker bekämpa inflationen, som nu är dubbelt så hög som önskat. Läget är minst sagt trixigt, inflationen stiger och konjunkturen viker, stagflation alltså. Ytterligare räntehöjningar riskerar att förvärra konjunkturavmattningen, samtidigt som utebvlivna räntehöjningar innebär ännu högre inflation. Pest eller kolare alltså.
Men läget är inte bara trixigt, det är även väldigt intressant. Till att börja med kan man fråga sig varför vi ska ha räntehöjningar - är inflation så farligt? Svaret är JA. En hög inflation får i förstone stora ekonomiska konsekvenser, folk får inte längre nåt för sina pengar, dom blir fattiga. Det leder till krav på konmpensation i lönekuvertet men också en lägre tilltro till det ekonomiska systemet, till dom institutioner vi har. På längre sikt får inflation även politiska konsekvenser, de sociala spänningar som en havererad ekonomi skapar leder bort från demokrati och mot diktatur. Om människor får det materiellt sämre söker dom lösningar i "nytänkande" politiska initiativ, vilket ofta innebär populistiska rasistiska rörelser.
Man kan även fråga sig varför vi då inte kan ha en ränta som ligger på en stabil nivå och inte åker upp och ner, och skapar en långsiktig stabilitet. Tyvärr verkar det lättare sagt än gjort, den ekonomiska tillväxten svänger av fler anledningar och räntan är ett sätt att "kapa" topparna och dalarna. Tyvärr (återigen) har det inte gått så bra i "kapandet", de åtgärder som ska verka i förväg kommer i efterhand och det blir som det är nu - trixigt.
FRA
Längesen jag skrev nåt nu, har varit bråda dagar, med mycket jobb och mycket festligheter. Emellertid stannar ju inte resten av världen upp bara för att jag inte hinner med, det har ju onekligen hänt en del senaste tiden. Mest uppmärksammat är nog den nya FRA-lagen, som den kommit att heta i media. Jag måste erkänna att jag inte satt mig in i vad lagen egentligen innebär, jag har bara "mediaversionen". Men...spontant och utan större inblick säger jag NEJ TACK!
Oavsett vilka möjligheter lagen ger staten att bli effektivare så är jag definitivt motståndare till den. Effektivitet är helt enkelt inget argument. Polisen skulle vara sjuhelsikes mycket effektivare om dom fick göra slumpvisa husrannsakningar, ett bostadsområde i veckan eller så, men vi gör det ändå inte. Man kan ju fråga sig varför, och får då svaret på varför även en utökad signalspaning är fel...
Oavsett vilka möjligheter lagen ger staten att bli effektivare så är jag definitivt motståndare till den. Effektivitet är helt enkelt inget argument. Polisen skulle vara sjuhelsikes mycket effektivare om dom fick göra slumpvisa husrannsakningar, ett bostadsområde i veckan eller så, men vi gör det ändå inte. Man kan ju fråga sig varför, och får då svaret på varför även en utökad signalspaning är fel...
Stagflation
Ja, det verkar inte bättre, snart väntar stigande räntor och konjunkturavmattning - stagflation. Inflationen är uppe på 4% och samtidig visar dom stora svenska företagen krympande vinster...ajajaj helt enkelt. Läget kommer nog bli trixigt för dem som har stora lån och nu får brottas med högre priser och högre räntor samtidigt. Riktigt torsk kommer dom som drabbas av arbetslöshet bli, om dom samtidigt har lån.
Har vi tur så är konjunkturavmattningen endast en svacka, men vill det sig riktigt illa så får den ryske premiärministern rätt, och vi har den värsta ekonomiska krisen sedan 1930-talet här. Så dåligt tror jag inte det går, men vi står onekligen inför en framtid där MILJÖ på ett helt annat sätt än tidigare står i fokus, oljan blir dyrare och dyrare, råvarorna likaså, och det gäller både maten, skogen och malmen.
Som historien så många gånger tidigare visat får ekonomiska bekymmer så gott som alltid politiska konsekvenser. Det största exemplet torde väl vara Nazityskland. I mellankrigstiden kunde diktaturen växa sig stark i den misär som en havererad ekonomi skapat. I Sverige är 1990-talet ett bra exempel på samma fenomen, vi beskyllde invandrarna för de problem som låneekonomin på åttiotalet skapat.
Om ett liknande scenario blir verklighet om några år får vi säkerligen se detta högst mänskliga fenomen igen, syndabockar kommer sökas, regeringar fällas och radikala gaphalsar ges framskjutna politiska positioner. Vi får därför hoppas att dom kommande ekonomiska problemen inte blir så stora att dom spiller över på politiken.
Har vi tur så är konjunkturavmattningen endast en svacka, men vill det sig riktigt illa så får den ryske premiärministern rätt, och vi har den värsta ekonomiska krisen sedan 1930-talet här. Så dåligt tror jag inte det går, men vi står onekligen inför en framtid där MILJÖ på ett helt annat sätt än tidigare står i fokus, oljan blir dyrare och dyrare, råvarorna likaså, och det gäller både maten, skogen och malmen.
Som historien så många gånger tidigare visat får ekonomiska bekymmer så gott som alltid politiska konsekvenser. Det största exemplet torde väl vara Nazityskland. I mellankrigstiden kunde diktaturen växa sig stark i den misär som en havererad ekonomi skapat. I Sverige är 1990-talet ett bra exempel på samma fenomen, vi beskyllde invandrarna för de problem som låneekonomin på åttiotalet skapat.
Om ett liknande scenario blir verklighet om några år får vi säkerligen se detta högst mänskliga fenomen igen, syndabockar kommer sökas, regeringar fällas och radikala gaphalsar ges framskjutna politiska positioner. Vi får därför hoppas att dom kommande ekonomiska problemen inte blir så stora att dom spiller över på politiken.
Politik och nativitet
I lördagens ledare i DN diskuteras Sveriges relativt höga nativitet: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=573&a=775198
Jämfört med andra västerländska demokratier är vi helt enkelt bättre på att göra barn, svenska kvinnor föder i genomsnitt 1,87 barn. Det är visserligen lägre än vad som krävs för en bibehållen befolkning (vilket fordrar 2,1 barn) men ändå bättre än vad man kan förvänta sig utifrån förutsättningarna. Att skaffa barn ligger inte särskilt högt i kurs numera.
Anledningarna till varför Sverige är flitigare i barnbranschen än dom europeiska kollegorna är enligt ledaren många. Dels är Sverige ett i flera avseenden jämställt land, i vart fall mindre ojämställt än många andra länder. Goda sociala förhållanden utpekas också, således en god generell välfärd.
Men sambanden är inte helt tydliga, i USA är kvinnorna ännu fertilare än i Sverige, trots att de förvärvsarbetar i lika stor utsträckning, och trots att det offentliga stödet för barnfamiljer är mindre där.
En förklaring till att vi skaffar fler barn verkar emellertid återkomma i alla länder, oavsett hur mycket vi arbetar eller hur stort stödet för barnalstring är från statens sida. I Sverige föddes väldigt mycket barn under åren 1938-1945, en grupp vi lärt känna som "fyrtiotalisterna". Under 1990-talets första hälft föddes också ovanligt många barn. Man behöver nog inte vara raketforskare för att se sambandet, 38-45 var det världskrig, under nittiotalet havererade den svenska ekonomin nästan. Vi gör helt enkelt som djuren, vi avlar utav bara den då vi upplever oss hotade, allt för artens överlevnad. Man måste bara gilla naturen, den är så logisk och effektiv.
Jämfört med andra västerländska demokratier är vi helt enkelt bättre på att göra barn, svenska kvinnor föder i genomsnitt 1,87 barn. Det är visserligen lägre än vad som krävs för en bibehållen befolkning (vilket fordrar 2,1 barn) men ändå bättre än vad man kan förvänta sig utifrån förutsättningarna. Att skaffa barn ligger inte särskilt högt i kurs numera.
Anledningarna till varför Sverige är flitigare i barnbranschen än dom europeiska kollegorna är enligt ledaren många. Dels är Sverige ett i flera avseenden jämställt land, i vart fall mindre ojämställt än många andra länder. Goda sociala förhållanden utpekas också, således en god generell välfärd.
Men sambanden är inte helt tydliga, i USA är kvinnorna ännu fertilare än i Sverige, trots att de förvärvsarbetar i lika stor utsträckning, och trots att det offentliga stödet för barnfamiljer är mindre där.
En förklaring till att vi skaffar fler barn verkar emellertid återkomma i alla länder, oavsett hur mycket vi arbetar eller hur stort stödet för barnalstring är från statens sida. I Sverige föddes väldigt mycket barn under åren 1938-1945, en grupp vi lärt känna som "fyrtiotalisterna". Under 1990-talets första hälft föddes också ovanligt många barn. Man behöver nog inte vara raketforskare för att se sambandet, 38-45 var det världskrig, under nittiotalet havererade den svenska ekonomin nästan. Vi gör helt enkelt som djuren, vi avlar utav bara den då vi upplever oss hotade, allt för artens överlevnad. Man måste bara gilla naturen, den är så logisk och effektiv.
Den fantastiska men urbota korkade människan...
Sitter och läser lite på om Stonehenge på SvD, den här artikeln: http://www.svd.se/nyheter/vetenskap/artikel_1314105.svd
Redan för ungefär 4500 år sedan restes de första stenarna av det som skulle bli Stonehenge. Det är inga små bunlingar vi snackar om, dom är drygt fem meter höga och väger nog några ton styck. Dessutom har många av dem färdats långväga, de första som restes kom ända från Preselibergen i Wales, en tripp på 25 mil. Hur man fraktade en flera ton tung sten 25 mil på bronsåldern vet jag inte, men hur det än gjordes handlar det om åtskilliga liter svett och blod.
Varför Stonehenge konstruerades vet ingen idag. Teorierna säger att det fanns religiösa motiv, eller någon form av tro att det var en helande plats, dit man kunde vallfärda för att bli kvitt olika åkommor. Vad det än handlade om så kan vi idag i vart fall konstatera att Stonehenge står där det står, rest av människor i en tid då lyftkranar och lastbilar fortfarande låg några tusen år fram i tiden.
DET säger en hel del om oss människor. För det första att är vi ena idoga kreativa små jävlar, utrustade med ett intellekt som kan lösa alla praktiska problem som överhuvudtaget kan uppstå. MEN, det berättar också en annan och väldigt sorglig historia...att vi nog är det mest korkade som någonsin kommer att bebo den här planeten. Hur smart är man om man får för sig att släpa stenblock 25 mil utan anledning, bara för man fått en fixidé som bygger på vanföreställningar? Så dum skulle aldrig en hund vara, dom vet att hålla sig till det som är rationellt, de regler som evolutionen föreskriver, eller hur man ska uttrycka det. Hundarna slickar sina sår eftersom deras hjärna säger att dom ska göra det, dom får inte för sig att släpa stenbumlingar flera tiotals mil och bygga cirklar med altare i mitten för att bli av med det onda. Inte för att hundarna vet varför det är bra att slicka på såren och varför det är lönlöst att bygga stencirklar, men evolutionen sorterar bort dom som inte slickar såren. Människor däremot, har en hjärna med en intelligens som är bra mycket mer än vad förnuftet kan hålla reda på. Bevisen därför är många. Vill man höja blicken från Stonehenge något kan man se på vår egen tid.
Av världens befolkning är drygt 2 miljarder kristna, ungefär 1,5 miljarder är muslimer och nästan 1 miljard är hinduer. Utöver det finns det en uppsjö av religioner med färre utövare. Lägger man samman dem kan man summera nästan hela jordens befolkning, de flesta tillhör således någon religion, de tror på något. Vad det är spelar inte så stor roll i det här sammanhanget, det intressanta är att detta något som de tror på går stick i stäv med all logik, all rationalitet och alla slutsatser vi kan dra genom att göra bruk av våra sinnen. Har någon nånsin sett en död flyga iväg mot solen en vecka efter sin egen död (jesus)? Har någon sett en man med tre ögon och fyra armar (shiva)? Nä, jag tänkte väl det. Är det då troligt att de finns eller har funnits? Nä, jag trodde väl inte det heller. Är det då rimligt att jag bör släpa stenar över halva Storbritannien och resa dom i en cirkel för att mina sår ska helas, istället för att bara göra som hundarna, och slicka på dom?
Vill man föra resonemanget ytterligare ett steg längre kan man fundera över vad vi människor gör mot varandra. Enligt statistik är sjukdomar den åkomma som dräpt flest människor, frånsett de som dött av ålderdom alltså. På andra plats återfinns religion, och bronset går till kommunism. Just utanför pallen placerar sig nazism/fascim. En fjärdeplats som imponerar, med tanke på den korta tid som fanns till förfogande, eller hur man ska uttrycka det.
Att sjukdomar dödar får väl rimligen betraktas som naturligt, sjukdomar är en del av naturen, ett inslag i den ständigt pågående evolutionen som vi till stora delar satt ur spel. Religion och politik däremot, det är mänskliga påfund, idéer, sådant abstrakt som djur inte kan forma varken i tanke eller tal. I dessa idéers namn har människor i århundraden slaktat, torterat och lemlästat varandra, för att deras motståndare inte burit på de rätta idéerna, de rätta idéerna om varför vi finns, varför vi dör, hur ett samhälle bör organiseras eller för att dom helt enkelt inte tillhört rätt ras. Jag frågar, skulle en hund någonsin vara så idiotiskt korkad att den slaktar sin egen art för några abstrakta idéers skull, samlar arméer och rider ner till ett förmodat heligt land och en motståndare som bär på felaktiga idéer om varför vi finns här på joden, eller vem som satt oss här, och formligen dränker denne motsåndare i blod? Skulle en hund, dum som den är som käkar ruttnade råttor och rullar sig i bunstgropar, få för sig att bygga koncentrationsläger i Polen, bomba bondbyar i Vietnam eller för den delen släpa stenar från Wales för att formera en cirkel på en hed nånstans i ett ännu tämligen glesbefolkat England?
Redan för ungefär 4500 år sedan restes de första stenarna av det som skulle bli Stonehenge. Det är inga små bunlingar vi snackar om, dom är drygt fem meter höga och väger nog några ton styck. Dessutom har många av dem färdats långväga, de första som restes kom ända från Preselibergen i Wales, en tripp på 25 mil. Hur man fraktade en flera ton tung sten 25 mil på bronsåldern vet jag inte, men hur det än gjordes handlar det om åtskilliga liter svett och blod.
Varför Stonehenge konstruerades vet ingen idag. Teorierna säger att det fanns religiösa motiv, eller någon form av tro att det var en helande plats, dit man kunde vallfärda för att bli kvitt olika åkommor. Vad det än handlade om så kan vi idag i vart fall konstatera att Stonehenge står där det står, rest av människor i en tid då lyftkranar och lastbilar fortfarande låg några tusen år fram i tiden.
DET säger en hel del om oss människor. För det första att är vi ena idoga kreativa små jävlar, utrustade med ett intellekt som kan lösa alla praktiska problem som överhuvudtaget kan uppstå. MEN, det berättar också en annan och väldigt sorglig historia...att vi nog är det mest korkade som någonsin kommer att bebo den här planeten. Hur smart är man om man får för sig att släpa stenblock 25 mil utan anledning, bara för man fått en fixidé som bygger på vanföreställningar? Så dum skulle aldrig en hund vara, dom vet att hålla sig till det som är rationellt, de regler som evolutionen föreskriver, eller hur man ska uttrycka det. Hundarna slickar sina sår eftersom deras hjärna säger att dom ska göra det, dom får inte för sig att släpa stenbumlingar flera tiotals mil och bygga cirklar med altare i mitten för att bli av med det onda. Inte för att hundarna vet varför det är bra att slicka på såren och varför det är lönlöst att bygga stencirklar, men evolutionen sorterar bort dom som inte slickar såren. Människor däremot, har en hjärna med en intelligens som är bra mycket mer än vad förnuftet kan hålla reda på. Bevisen därför är många. Vill man höja blicken från Stonehenge något kan man se på vår egen tid.
Av världens befolkning är drygt 2 miljarder kristna, ungefär 1,5 miljarder är muslimer och nästan 1 miljard är hinduer. Utöver det finns det en uppsjö av religioner med färre utövare. Lägger man samman dem kan man summera nästan hela jordens befolkning, de flesta tillhör således någon religion, de tror på något. Vad det är spelar inte så stor roll i det här sammanhanget, det intressanta är att detta något som de tror på går stick i stäv med all logik, all rationalitet och alla slutsatser vi kan dra genom att göra bruk av våra sinnen. Har någon nånsin sett en död flyga iväg mot solen en vecka efter sin egen död (jesus)? Har någon sett en man med tre ögon och fyra armar (shiva)? Nä, jag tänkte väl det. Är det då troligt att de finns eller har funnits? Nä, jag trodde väl inte det heller. Är det då rimligt att jag bör släpa stenar över halva Storbritannien och resa dom i en cirkel för att mina sår ska helas, istället för att bara göra som hundarna, och slicka på dom?
Vill man föra resonemanget ytterligare ett steg längre kan man fundera över vad vi människor gör mot varandra. Enligt statistik är sjukdomar den åkomma som dräpt flest människor, frånsett de som dött av ålderdom alltså. På andra plats återfinns religion, och bronset går till kommunism. Just utanför pallen placerar sig nazism/fascim. En fjärdeplats som imponerar, med tanke på den korta tid som fanns till förfogande, eller hur man ska uttrycka det.
Att sjukdomar dödar får väl rimligen betraktas som naturligt, sjukdomar är en del av naturen, ett inslag i den ständigt pågående evolutionen som vi till stora delar satt ur spel. Religion och politik däremot, det är mänskliga påfund, idéer, sådant abstrakt som djur inte kan forma varken i tanke eller tal. I dessa idéers namn har människor i århundraden slaktat, torterat och lemlästat varandra, för att deras motståndare inte burit på de rätta idéerna, de rätta idéerna om varför vi finns, varför vi dör, hur ett samhälle bör organiseras eller för att dom helt enkelt inte tillhört rätt ras. Jag frågar, skulle en hund någonsin vara så idiotiskt korkad att den slaktar sin egen art för några abstrakta idéers skull, samlar arméer och rider ner till ett förmodat heligt land och en motståndare som bär på felaktiga idéer om varför vi finns här på joden, eller vem som satt oss här, och formligen dränker denne motsåndare i blod? Skulle en hund, dum som den är som käkar ruttnade råttor och rullar sig i bunstgropar, få för sig att bygga koncentrationsläger i Polen, bomba bondbyar i Vietnam eller för den delen släpa stenar från Wales för att formera en cirkel på en hed nånstans i ett ännu tämligen glesbefolkat England?
Sanningen är endast en funktion av tiden
Rubriken är ett citat av Albert Einstein. Väl värt att begrunda.
Demokrati enligt Thomas Hartman
Socialdemokraten Thomas Hartman verkar inte ha tänkt riktigt klart då han skrev följande på sin blogg: http://www.hartman.nu/2008/05/27/varfor-daltar-vi-med-odemokratiska-krafter/
Visserligen är SD underliga, läser man deras partiprogram inser man att de är ett parti som i förbluffande stor utsträckning liknar Socialdemokraterna, på 40-talet. Målet för SD är ett homogent folkhem, vilket är vad sossarna försökt bygga under stora delar av 1900-talet.
MEN, även om man inte gillar deras åsikter så måste man, om man är anhängare av demokrati, låta dom uttrycka dom, och om folk råkar gilla dessa åsikter, låta åsikterna komma till uttryck i demokratiska val och få genomslag i den politik som förs. DET är demokrati. Däremot är det inte demokrati att tro att man själv sitter på en universell tidlös sanning och sträva efter att förbjuda andra åsikter. Åsikter måste få stötas och blötas, människor måste få tycka vad som helst, hur korkat det än verkar, det är den mest grundläggande byggstenen i ett demokratiskt samhälle.
Som dom flesta vet har politiker runt om i världen gjort många försök att lagstifta mot fritt tänkande och fritt meningsutbyte. Dom går under välkända namn som Lenin, Hitler, Castro och Pot. Men, det finns en del mer näraliggande exempel också. Det är inte ens ett sekel sedan politiker upprördes av kvinnlig rösträtt, då var det såna åsikter som var "fel" och inte fick uttryckas och inte tänkas, det var sanningen då. Hade det varit en bra sanning att lagstifta?
Visserligen är SD underliga, läser man deras partiprogram inser man att de är ett parti som i förbluffande stor utsträckning liknar Socialdemokraterna, på 40-talet. Målet för SD är ett homogent folkhem, vilket är vad sossarna försökt bygga under stora delar av 1900-talet.
MEN, även om man inte gillar deras åsikter så måste man, om man är anhängare av demokrati, låta dom uttrycka dom, och om folk råkar gilla dessa åsikter, låta åsikterna komma till uttryck i demokratiska val och få genomslag i den politik som förs. DET är demokrati. Däremot är det inte demokrati att tro att man själv sitter på en universell tidlös sanning och sträva efter att förbjuda andra åsikter. Åsikter måste få stötas och blötas, människor måste få tycka vad som helst, hur korkat det än verkar, det är den mest grundläggande byggstenen i ett demokratiskt samhälle.
Som dom flesta vet har politiker runt om i världen gjort många försök att lagstifta mot fritt tänkande och fritt meningsutbyte. Dom går under välkända namn som Lenin, Hitler, Castro och Pot. Men, det finns en del mer näraliggande exempel också. Det är inte ens ett sekel sedan politiker upprördes av kvinnlig rösträtt, då var det såna åsikter som var "fel" och inte fick uttryckas och inte tänkas, det var sanningen då. Hade det varit en bra sanning att lagstifta?
TV som konjunkturindikator?
Jag har ibland funderat kring utbudet på TV, hur det över tiden förändras. En grej som slagit mig är att det verkar följa konjunkturutvecklingen. Dom senaste åren, dock inte det senaste, har det varit uppsving för byggnads-, renoverings- och matlagningsprogram, program som bygger på konsumtion. Är det ett tecken på att konjunkturen är god, att folk vill bli inspirerade till konsumtion?
Hur ska man då tolka "Lyxfällan"? Är det ett fenomen som visar att det har gått för långt, som det brukar göra då konjunkturen passerat toppen, då folk glömt att det kan komma sämre tider och lånar för att konsumera?
Jag minns för övrigt "Jobbjakten" (tror det hette så) med Martin Timell, tror det var i mitten av nittiotalet. Programidén var att förmedla arbetstillfällen till arbetslösa. Som bekant har han under 2000-talet iställett renoverat hus och sommarstugor. Ger vi den pågående konjunkturavmattningen några år kanske Timell är tillbaka som arbetsförmedlare.
Hur ska man då tolka "Lyxfällan"? Är det ett fenomen som visar att det har gått för långt, som det brukar göra då konjunkturen passerat toppen, då folk glömt att det kan komma sämre tider och lånar för att konsumera?
Jag minns för övrigt "Jobbjakten" (tror det hette så) med Martin Timell, tror det var i mitten av nittiotalet. Programidén var att förmedla arbetstillfällen till arbetslösa. Som bekant har han under 2000-talet iställett renoverat hus och sommarstugor. Ger vi den pågående konjunkturavmattningen några år kanske Timell är tillbaka som arbetsförmedlare.
Mer om livspusslet
Hittade denna läsvärda artieel på SvD: http://www.svd.se/nyheter/politik/artikel_1257443.svd
Vet inte riktigt var jag ska börja för att reda ut alla mina tankar kring den här soppan, men tror jag väljer ett tillbakablickande perspektiv...
Staten har historiskt sett varit en aktör i de stora frågorna. Alltsedan nationen Sverige blev ett begrepp och en realitet har försvar av riket varit en kärnfråga. Med det framväxande industrisamhället blev det en allmän angelägenhet och en statlig uppgift att finansiera sådana investeringar som privata intressen inte kunde bära, vattenkraft, järnvägar och liknande. Sedan kom välfärdssamhället och den prioriterade uppgiften blev fördelning och utjämning.
Nu verkar detta överspelat. Inte i betydelsen att investeringar i infrastruktur och värdefördelning hamnat på undantag, det är fotfarande grundläggande gemensamma uppgifter. Däremot drar man som politiker inte ner några större applåder genom att i första hand driva sådana frågor. Varför, kan man fråga sig.
Jag tror att orsaken stavas P O S T M A T E R I A L I S M
I ett samhället där den övervägande delen av befolkningen (väljarkåren) är födda så sent att de aldrig upplevt materiell nöd tas välfärd, fred och ett fungerande samhälle för givet. Vilken politiker lägger krut på att plädera för sådant alla tar för givet?
Men, staten och politikerna måste ha en uppgift, det måste finnas visioner och mål att nå. Och vad gör man om statens grundläggande funktioner redan är fyllda? Tja, man kan ju alltid säga att man vill hjälpa folk att göra deras vardag lite lättare.
Vet inte riktigt var jag ska börja för att reda ut alla mina tankar kring den här soppan, men tror jag väljer ett tillbakablickande perspektiv...
Staten har historiskt sett varit en aktör i de stora frågorna. Alltsedan nationen Sverige blev ett begrepp och en realitet har försvar av riket varit en kärnfråga. Med det framväxande industrisamhället blev det en allmän angelägenhet och en statlig uppgift att finansiera sådana investeringar som privata intressen inte kunde bära, vattenkraft, järnvägar och liknande. Sedan kom välfärdssamhället och den prioriterade uppgiften blev fördelning och utjämning.
Nu verkar detta överspelat. Inte i betydelsen att investeringar i infrastruktur och värdefördelning hamnat på undantag, det är fotfarande grundläggande gemensamma uppgifter. Däremot drar man som politiker inte ner några större applåder genom att i första hand driva sådana frågor. Varför, kan man fråga sig.
Jag tror att orsaken stavas P O S T M A T E R I A L I S M
I ett samhället där den övervägande delen av befolkningen (väljarkåren) är födda så sent att de aldrig upplevt materiell nöd tas välfärd, fred och ett fungerande samhälle för givet. Vilken politiker lägger krut på att plädera för sådant alla tar för givet?
Men, staten och politikerna måste ha en uppgift, det måste finnas visioner och mål att nå. Och vad gör man om statens grundläggande funktioner redan är fyllda? Tja, man kan ju alltid säga att man vill hjälpa folk att göra deras vardag lite lättare.
