Dagens funderare
Jag tänkte att jag skulle skriva ner två saker som passerat hjärnan några gånger dom senaste dagarna. Den första funderaren rör rättegången mot Anders Eklund, han som mördade Engla (att skriva att han "mördade" är egentligen fel, eftersom han ännu inte dömts för mord, men allt pekar ju på att det blir så, men det hade ju kunnat vara en annan brottsrubricering). Jag brukar aldrig intressera mig för dylika mediala följetongar, eftersom det alltid blir så extremt, så vinklat, så svartvitt och så mycket moralpredikande och halvt religisöa ordvändningar i jakten på lösnummerköpare. Mordet på Engla är i det avseendet verkligen inget undantag, Aftonhorans rubriksättare måste haft julafton då en medelålders man, som utan större svårighet kan framställas som en överviktig och svettig lastbilschaffis med taskig kvinnosyn och stor porrkonsumtion, mördar en tioårig flicka, som i sin tur råkar heta Engla och dessutom ser ut som en oskyldig ängel på dom skolfoton som pressen lyckats gräva fram (intressant i sammanhanget är att Pernilla Hellgren, vilken Eklund mördade 2000, istället får framträda på ett sånt där kornigt foto som alltid används när det skrivs om våldtäkter och/eller mord på yngre tjejer på väg hem från krogen, barnmord och mord på vuxna ges helt enkelt väldigt olika vinklingar).
Men, det var inte det som inlägget skulle handla om. Vad jag skulle skriva om är mina tankar kring Eklunds straff. Han kommer med största sannolikhet att dömas till ett långt fängeslestraff. Nåja, långt i en svensk kontext i vart fall. Jag är lite kluven kring hur straffen för grövre brott, främst vålds- och sexualbrott ser ut i det här landet. Dels tror jag inte att straff fyller någon funktion för den som straffas, han eller hon blir inte en bättre människa, lär sig följa lagen eller liknande, det leder snarare till att personen återfaller i kriminalitet eftersom han/hon utestängs från arbetsmarknaden, hamnar i ännu sämre sällskap än tidigare etc, etc. Men dels är det även så att ett straff måste finnas för att värdera brottet, om inte straff utdelades till den som på nåt sätt bragt en annan människa om livet så värderas värdet av den människans liv till noll och intet. Av resonemanget kan man alltså dra två slutsatser, antingen att Eklund bör få en sjuhelsikes massa vård, eller att han borde tas ut till galgbacken. Vilket som är rätt vet jag inte.
Vilket av alternativen man än väljer så uppvärderar och nedvärderar man mänskligt liv. Om Eklund inte får ett straff som motsvarar värdet av liven på dem han mördat så nedvärderas deras liv. Det kommer också att ske eftersom dylika straff inte utdelats I sverige på över ett sekel. Men om Eklund hade kunnat få en dödsdom, och fått det, så hade mänskligt liv och nedvärderats, eftersom staten då tar på sig rätten att dräpa en människa, och det strider i alla avseenden mot de filosofiska utgångspunkter som utgör grunden för hur vi konkret utformat det demokratiska samhället.
Kontentan av det hela är att jag inte vet vad jag tycker i den här frågan, och kontentan är också att man ständigt kan se dee stora i det lilla, i enskilda frågor återkommer den ständiga motsättningen mellan staten och individen, en motsättning och en balsans som är grunden för demokrati, för byggandet av den stat vi har idag. Om allt svängde över til individens favör, om staten inte alls hade rätt att "köra över" enskilda (och i det här fallet inte funnits för att straffa Eklund), så hade vi haft anarki och ingen stat, och det vore inte demokratiskt, eftersom ingen då finns att skydda de rättigheter som utgör utgångspunkten till varför en sån anarki borde finnas. Om staten istället hade all rätt, och haft rätten att ta Eklunds liv, med eller utan rättegång, så har staten tagit för mycket makt från den enskilde, då har vi en stat mot medborgarna, inte av medborgarna, och då har demokrati plötsligt bytts mot diktatur, och viljan att skydda individens friheter har plötsligt kränkt individen, staten har blivit allt och individen intet, för att uttrycka det klyschigt.
Vill man filosofera ännu längre så visar detta också motsättningen mellan liberalism-konservatism, och liberalism-socialism, men det spar jag till en annan gång.
Men, det var inte det som inlägget skulle handla om. Vad jag skulle skriva om är mina tankar kring Eklunds straff. Han kommer med största sannolikhet att dömas till ett långt fängeslestraff. Nåja, långt i en svensk kontext i vart fall. Jag är lite kluven kring hur straffen för grövre brott, främst vålds- och sexualbrott ser ut i det här landet. Dels tror jag inte att straff fyller någon funktion för den som straffas, han eller hon blir inte en bättre människa, lär sig följa lagen eller liknande, det leder snarare till att personen återfaller i kriminalitet eftersom han/hon utestängs från arbetsmarknaden, hamnar i ännu sämre sällskap än tidigare etc, etc. Men dels är det även så att ett straff måste finnas för att värdera brottet, om inte straff utdelades till den som på nåt sätt bragt en annan människa om livet så värderas värdet av den människans liv till noll och intet. Av resonemanget kan man alltså dra två slutsatser, antingen att Eklund bör få en sjuhelsikes massa vård, eller att han borde tas ut till galgbacken. Vilket som är rätt vet jag inte.
Vilket av alternativen man än väljer så uppvärderar och nedvärderar man mänskligt liv. Om Eklund inte får ett straff som motsvarar värdet av liven på dem han mördat så nedvärderas deras liv. Det kommer också att ske eftersom dylika straff inte utdelats I sverige på över ett sekel. Men om Eklund hade kunnat få en dödsdom, och fått det, så hade mänskligt liv och nedvärderats, eftersom staten då tar på sig rätten att dräpa en människa, och det strider i alla avseenden mot de filosofiska utgångspunkter som utgör grunden för hur vi konkret utformat det demokratiska samhället.
Kontentan av det hela är att jag inte vet vad jag tycker i den här frågan, och kontentan är också att man ständigt kan se dee stora i det lilla, i enskilda frågor återkommer den ständiga motsättningen mellan staten och individen, en motsättning och en balsans som är grunden för demokrati, för byggandet av den stat vi har idag. Om allt svängde över til individens favör, om staten inte alls hade rätt att "köra över" enskilda (och i det här fallet inte funnits för att straffa Eklund), så hade vi haft anarki och ingen stat, och det vore inte demokratiskt, eftersom ingen då finns att skydda de rättigheter som utgör utgångspunkten till varför en sån anarki borde finnas. Om staten istället hade all rätt, och haft rätten att ta Eklunds liv, med eller utan rättegång, så har staten tagit för mycket makt från den enskilde, då har vi en stat mot medborgarna, inte av medborgarna, och då har demokrati plötsligt bytts mot diktatur, och viljan att skydda individens friheter har plötsligt kränkt individen, staten har blivit allt och individen intet, för att uttrycka det klyschigt.
Vill man filosofera ännu längre så visar detta också motsättningen mellan liberalism-konservatism, och liberalism-socialism, men det spar jag till en annan gång.
Kommentarer
Trackback
