Jim tycker till

Ja, det börjar kännas som att jag är det, så jag frågar mig; varför?
Fömodligen är det väl så att man börjar med nåt, å sen växer intresset. Men det måste vara nåt mer, å jag har, kan jag lova, funderat en hel del över vad. Min teori är att människor, i alla fall dom flesta, behöver nåt att engagera sig i, ett projekt att plöja ner sin själ i. Antingen kan man engagera sig fullt ut i jobbet, eller skaffa ett hus att renovera, en trädgård att vårda, en bil att bygga om eller vad som helst. För mig har träningen hamnat i fokus, på gott och ont. Det är nog inte bra att fundera för mycket över vad man preseterar på gymmet å på löprundan, precis som det inte är nyttigt att snöa in på enorma husrenoveringar eller lägga ner årslöner på custombyggda bilar.

Vi människor är komplicerade varelser, å kan utvecklas i dom mest underliga riktningar. Jag tror att det är bra att försöka ha lite balans i vardagen, ha många intressen och umgås med många olika människor, annars kan man bli väldigt underlig, å plötsligt en dag tycka att en perfekt helg består av fyra träningspass.