Stagflation
Ja, det verkar inte bättre, snart väntar stigande räntor och konjunkturavmattning - stagflation. Inflationen är uppe på 4% och samtidig visar dom stora svenska företagen krympande vinster...ajajaj helt enkelt. Läget kommer nog bli trixigt för dem som har stora lån och nu får brottas med högre priser och högre räntor samtidigt. Riktigt torsk kommer dom som drabbas av arbetslöshet bli, om dom samtidigt har lån.
Har vi tur så är konjunkturavmattningen endast en svacka, men vill det sig riktigt illa så får den ryske premiärministern rätt, och vi har den värsta ekonomiska krisen sedan 1930-talet här. Så dåligt tror jag inte det går, men vi står onekligen inför en framtid där MILJÖ på ett helt annat sätt än tidigare står i fokus, oljan blir dyrare och dyrare, råvarorna likaså, och det gäller både maten, skogen och malmen.
Som historien så många gånger tidigare visat får ekonomiska bekymmer så gott som alltid politiska konsekvenser. Det största exemplet torde väl vara Nazityskland. I mellankrigstiden kunde diktaturen växa sig stark i den misär som en havererad ekonomi skapat. I Sverige är 1990-talet ett bra exempel på samma fenomen, vi beskyllde invandrarna för de problem som låneekonomin på åttiotalet skapat.
Om ett liknande scenario blir verklighet om några år får vi säkerligen se detta högst mänskliga fenomen igen, syndabockar kommer sökas, regeringar fällas och radikala gaphalsar ges framskjutna politiska positioner. Vi får därför hoppas att dom kommande ekonomiska problemen inte blir så stora att dom spiller över på politiken.
Har vi tur så är konjunkturavmattningen endast en svacka, men vill det sig riktigt illa så får den ryske premiärministern rätt, och vi har den värsta ekonomiska krisen sedan 1930-talet här. Så dåligt tror jag inte det går, men vi står onekligen inför en framtid där MILJÖ på ett helt annat sätt än tidigare står i fokus, oljan blir dyrare och dyrare, råvarorna likaså, och det gäller både maten, skogen och malmen.
Som historien så många gånger tidigare visat får ekonomiska bekymmer så gott som alltid politiska konsekvenser. Det största exemplet torde väl vara Nazityskland. I mellankrigstiden kunde diktaturen växa sig stark i den misär som en havererad ekonomi skapat. I Sverige är 1990-talet ett bra exempel på samma fenomen, vi beskyllde invandrarna för de problem som låneekonomin på åttiotalet skapat.
Om ett liknande scenario blir verklighet om några år får vi säkerligen se detta högst mänskliga fenomen igen, syndabockar kommer sökas, regeringar fällas och radikala gaphalsar ges framskjutna politiska positioner. Vi får därför hoppas att dom kommande ekonomiska problemen inte blir så stora att dom spiller över på politiken.
Kommentarer
Trackback
