Mer om livspusslet
Hittade denna läsvärda artieel på SvD: http://www.svd.se/nyheter/politik/artikel_1257443.svd
Vet inte riktigt var jag ska börja för att reda ut alla mina tankar kring den här soppan, men tror jag väljer ett tillbakablickande perspektiv...
Staten har historiskt sett varit en aktör i de stora frågorna. Alltsedan nationen Sverige blev ett begrepp och en realitet har försvar av riket varit en kärnfråga. Med det framväxande industrisamhället blev det en allmän angelägenhet och en statlig uppgift att finansiera sådana investeringar som privata intressen inte kunde bära, vattenkraft, järnvägar och liknande. Sedan kom välfärdssamhället och den prioriterade uppgiften blev fördelning och utjämning.
Nu verkar detta överspelat. Inte i betydelsen att investeringar i infrastruktur och värdefördelning hamnat på undantag, det är fotfarande grundläggande gemensamma uppgifter. Däremot drar man som politiker inte ner några större applåder genom att i första hand driva sådana frågor. Varför, kan man fråga sig.
Jag tror att orsaken stavas P O S T M A T E R I A L I S M
I ett samhället där den övervägande delen av befolkningen (väljarkåren) är födda så sent att de aldrig upplevt materiell nöd tas välfärd, fred och ett fungerande samhälle för givet. Vilken politiker lägger krut på att plädera för sådant alla tar för givet?
Men, staten och politikerna måste ha en uppgift, det måste finnas visioner och mål att nå. Och vad gör man om statens grundläggande funktioner redan är fyllda? Tja, man kan ju alltid säga att man vill hjälpa folk att göra deras vardag lite lättare.
Vet inte riktigt var jag ska börja för att reda ut alla mina tankar kring den här soppan, men tror jag väljer ett tillbakablickande perspektiv...
Staten har historiskt sett varit en aktör i de stora frågorna. Alltsedan nationen Sverige blev ett begrepp och en realitet har försvar av riket varit en kärnfråga. Med det framväxande industrisamhället blev det en allmän angelägenhet och en statlig uppgift att finansiera sådana investeringar som privata intressen inte kunde bära, vattenkraft, järnvägar och liknande. Sedan kom välfärdssamhället och den prioriterade uppgiften blev fördelning och utjämning.
Nu verkar detta överspelat. Inte i betydelsen att investeringar i infrastruktur och värdefördelning hamnat på undantag, det är fotfarande grundläggande gemensamma uppgifter. Däremot drar man som politiker inte ner några större applåder genom att i första hand driva sådana frågor. Varför, kan man fråga sig.
Jag tror att orsaken stavas P O S T M A T E R I A L I S M
I ett samhället där den övervägande delen av befolkningen (väljarkåren) är födda så sent att de aldrig upplevt materiell nöd tas välfärd, fred och ett fungerande samhälle för givet. Vilken politiker lägger krut på att plädera för sådant alla tar för givet?
Men, staten och politikerna måste ha en uppgift, det måste finnas visioner och mål att nå. Och vad gör man om statens grundläggande funktioner redan är fyllda? Tja, man kan ju alltid säga att man vill hjälpa folk att göra deras vardag lite lättare.
Kommentarer
Trackback
