Vårdförbundets strejk

Ja, inte helt oväntat minskar stödet för Vårdförbundets strejk. Tidigare undersökningar har visat att sympatierna för en strejk minskar när konsekvenserna av den ökar. Men har strejken fått några långtgående konsekvenser? Förmodligen har den det, men endast för de som i stor utsträckning behöver sjukvård. För det stora flertalet, som endast beöver en vårdcentral att besöka då olyckan varit framme, märks ingen större skillnad.

Kanske är det därför media visar bristande intresse. För ja, det gör dom. När Kommunal strejkade för några år sen var det spaltmeter på spaltmeter, nu är det någon enstaka artikel här och där. Även de politiska partierna aktar sig noga för att visa alltför stora sympatier. Förutom Vänsterpartiet, som tar tydlig ställning i frågan. Det är onekligen komiskt men väldigt logiskt att inte även Socialdemokraterna gör det, förhandlarna som styr och ställer i Vårdförbundets motspelare, SKL, består så gott som uteslutande av sossar. Därför är det väldigt tyst från Sahlin och hennes närmaste. Dom vill förmodligen inte råka ut för en situation liknande den som uppstod när Kommunal strjkade, då socialdemokratin bokstavligt talat företrädde båda sidor i konflikten.

Men, det jag skulle skriva om, var varför jag tror att det går så dåligt för Vårdförbundet, anledningarna till att de kommer få lämna striden med endast smulor av det tänkta bytet.

För det första strejkar dom vid helt fel tillfälle, när andra förbund redan slutit sina avtal. Det innebär att dom inte kan räkna med några sympatier ffrån det hållet, dessutom ger det redan under de förhandlingar som föregår en strejk SKL en fördel, dom kan hänvisa till de löneökningar andra förbund erhållit.

För det andra, och nu talar vi om de grundläggande orsakerna, finns det en rad mekanismer inbyggda i det svenska samhället som placerar Vårdförbundets medlemmar i en allt annat än fördelaktig förhandlingsposition. Vad jag syftar på är det enkla faktum att i Sverige är vård offentlig, och personalen offentligt anställd. Det kanske låter trivialt och själklart, men medför en hel del av betydelse, som blir tydligt vid en jämförelse med vad som sker vid strejk på ett privatägt företag.

Om jag som anställd vid företaget X, ägt av privatpersonen Y, strejkar, sätter detta press på min arbetsgivare. Han/hon förlorar inkomst när jag inte infinner mig på jobbet, jobbet blir inte gjort, kunderna kan inte handla av företaget osv. Dessutom pressas min arbetsgivare att ge mig vad jag kräver eftersom jag i annat fall kan ta min kompetens och gå tvärs över gatan till konkurrenten, vilket givetvis är ekonomiskt ofördelaktigt för min arbetsgivare.

När offentligt anställd personal strejkar finns inte de ovan nämnda incitamenten. Vart ska vårdförbundets medlemmar ta vägen? Norge möjligtvis, men inte många av de som har familj på sin nuvarande arbetsort överväger det. Vad säger företagets kunder? Ja, dom har inte mycket val. Vård finnansieras via skattesedeln, så kunderna, skattebetalarna, är tvingade att köpa vård, vare sig de vill eller inte, så kundunderlaget kvarstår trots strejk. För arbetsgivaren innebär en strejk endast besparingar, lönen under strjeken betalas som bekant av Vårdförbundet. Det är bara för SKL att luta sig tillbaka och vänta tills motståndaren svultit ut sig själv.

Så, för att runda av, det ser inte vidare ljust ut för Vårdförbundets medlemmar. Anledningen till varför, roten till det onda, får medlemmarna definitivt inte reda på, Vårdförbundet har ingen anledning att underminera den svenska modellen, den legitimerar förbundets existens. Synd bara att medlemmarna får betala priset.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0