FRA
Längesen jag skrev nåt nu, har varit bråda dagar, med mycket jobb och mycket festligheter. Emellertid stannar ju inte resten av världen upp bara för att jag inte hinner med, det har ju onekligen hänt en del senaste tiden. Mest uppmärksammat är nog den nya FRA-lagen, som den kommit att heta i media. Jag måste erkänna att jag inte satt mig in i vad lagen egentligen innebär, jag har bara "mediaversionen". Men...spontant och utan större inblick säger jag NEJ TACK!
Oavsett vilka möjligheter lagen ger staten att bli effektivare så är jag definitivt motståndare till den. Effektivitet är helt enkelt inget argument. Polisen skulle vara sjuhelsikes mycket effektivare om dom fick göra slumpvisa husrannsakningar, ett bostadsområde i veckan eller så, men vi gör det ändå inte. Man kan ju fråga sig varför, och får då svaret på varför även en utökad signalspaning är fel...
Oavsett vilka möjligheter lagen ger staten att bli effektivare så är jag definitivt motståndare till den. Effektivitet är helt enkelt inget argument. Polisen skulle vara sjuhelsikes mycket effektivare om dom fick göra slumpvisa husrannsakningar, ett bostadsområde i veckan eller så, men vi gör det ändå inte. Man kan ju fråga sig varför, och får då svaret på varför även en utökad signalspaning är fel...
Stagflation
Ja, det verkar inte bättre, snart väntar stigande räntor och konjunkturavmattning - stagflation. Inflationen är uppe på 4% och samtidig visar dom stora svenska företagen krympande vinster...ajajaj helt enkelt. Läget kommer nog bli trixigt för dem som har stora lån och nu får brottas med högre priser och högre räntor samtidigt. Riktigt torsk kommer dom som drabbas av arbetslöshet bli, om dom samtidigt har lån.
Har vi tur så är konjunkturavmattningen endast en svacka, men vill det sig riktigt illa så får den ryske premiärministern rätt, och vi har den värsta ekonomiska krisen sedan 1930-talet här. Så dåligt tror jag inte det går, men vi står onekligen inför en framtid där MILJÖ på ett helt annat sätt än tidigare står i fokus, oljan blir dyrare och dyrare, råvarorna likaså, och det gäller både maten, skogen och malmen.
Som historien så många gånger tidigare visat får ekonomiska bekymmer så gott som alltid politiska konsekvenser. Det största exemplet torde väl vara Nazityskland. I mellankrigstiden kunde diktaturen växa sig stark i den misär som en havererad ekonomi skapat. I Sverige är 1990-talet ett bra exempel på samma fenomen, vi beskyllde invandrarna för de problem som låneekonomin på åttiotalet skapat.
Om ett liknande scenario blir verklighet om några år får vi säkerligen se detta högst mänskliga fenomen igen, syndabockar kommer sökas, regeringar fällas och radikala gaphalsar ges framskjutna politiska positioner. Vi får därför hoppas att dom kommande ekonomiska problemen inte blir så stora att dom spiller över på politiken.
Har vi tur så är konjunkturavmattningen endast en svacka, men vill det sig riktigt illa så får den ryske premiärministern rätt, och vi har den värsta ekonomiska krisen sedan 1930-talet här. Så dåligt tror jag inte det går, men vi står onekligen inför en framtid där MILJÖ på ett helt annat sätt än tidigare står i fokus, oljan blir dyrare och dyrare, råvarorna likaså, och det gäller både maten, skogen och malmen.
Som historien så många gånger tidigare visat får ekonomiska bekymmer så gott som alltid politiska konsekvenser. Det största exemplet torde väl vara Nazityskland. I mellankrigstiden kunde diktaturen växa sig stark i den misär som en havererad ekonomi skapat. I Sverige är 1990-talet ett bra exempel på samma fenomen, vi beskyllde invandrarna för de problem som låneekonomin på åttiotalet skapat.
Om ett liknande scenario blir verklighet om några år får vi säkerligen se detta högst mänskliga fenomen igen, syndabockar kommer sökas, regeringar fällas och radikala gaphalsar ges framskjutna politiska positioner. Vi får därför hoppas att dom kommande ekonomiska problemen inte blir så stora att dom spiller över på politiken.
Politik och nativitet
I lördagens ledare i DN diskuteras Sveriges relativt höga nativitet: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=573&a=775198
Jämfört med andra västerländska demokratier är vi helt enkelt bättre på att göra barn, svenska kvinnor föder i genomsnitt 1,87 barn. Det är visserligen lägre än vad som krävs för en bibehållen befolkning (vilket fordrar 2,1 barn) men ändå bättre än vad man kan förvänta sig utifrån förutsättningarna. Att skaffa barn ligger inte särskilt högt i kurs numera.
Anledningarna till varför Sverige är flitigare i barnbranschen än dom europeiska kollegorna är enligt ledaren många. Dels är Sverige ett i flera avseenden jämställt land, i vart fall mindre ojämställt än många andra länder. Goda sociala förhållanden utpekas också, således en god generell välfärd.
Men sambanden är inte helt tydliga, i USA är kvinnorna ännu fertilare än i Sverige, trots att de förvärvsarbetar i lika stor utsträckning, och trots att det offentliga stödet för barnfamiljer är mindre där.
En förklaring till att vi skaffar fler barn verkar emellertid återkomma i alla länder, oavsett hur mycket vi arbetar eller hur stort stödet för barnalstring är från statens sida. I Sverige föddes väldigt mycket barn under åren 1938-1945, en grupp vi lärt känna som "fyrtiotalisterna". Under 1990-talets första hälft föddes också ovanligt många barn. Man behöver nog inte vara raketforskare för att se sambandet, 38-45 var det världskrig, under nittiotalet havererade den svenska ekonomin nästan. Vi gör helt enkelt som djuren, vi avlar utav bara den då vi upplever oss hotade, allt för artens överlevnad. Man måste bara gilla naturen, den är så logisk och effektiv.
Jämfört med andra västerländska demokratier är vi helt enkelt bättre på att göra barn, svenska kvinnor föder i genomsnitt 1,87 barn. Det är visserligen lägre än vad som krävs för en bibehållen befolkning (vilket fordrar 2,1 barn) men ändå bättre än vad man kan förvänta sig utifrån förutsättningarna. Att skaffa barn ligger inte särskilt högt i kurs numera.
Anledningarna till varför Sverige är flitigare i barnbranschen än dom europeiska kollegorna är enligt ledaren många. Dels är Sverige ett i flera avseenden jämställt land, i vart fall mindre ojämställt än många andra länder. Goda sociala förhållanden utpekas också, således en god generell välfärd.
Men sambanden är inte helt tydliga, i USA är kvinnorna ännu fertilare än i Sverige, trots att de förvärvsarbetar i lika stor utsträckning, och trots att det offentliga stödet för barnfamiljer är mindre där.
En förklaring till att vi skaffar fler barn verkar emellertid återkomma i alla länder, oavsett hur mycket vi arbetar eller hur stort stödet för barnalstring är från statens sida. I Sverige föddes väldigt mycket barn under åren 1938-1945, en grupp vi lärt känna som "fyrtiotalisterna". Under 1990-talets första hälft föddes också ovanligt många barn. Man behöver nog inte vara raketforskare för att se sambandet, 38-45 var det världskrig, under nittiotalet havererade den svenska ekonomin nästan. Vi gör helt enkelt som djuren, vi avlar utav bara den då vi upplever oss hotade, allt för artens överlevnad. Man måste bara gilla naturen, den är så logisk och effektiv.
Den fantastiska men urbota korkade människan...
Sitter och läser lite på om Stonehenge på SvD, den här artikeln: http://www.svd.se/nyheter/vetenskap/artikel_1314105.svd
Redan för ungefär 4500 år sedan restes de första stenarna av det som skulle bli Stonehenge. Det är inga små bunlingar vi snackar om, dom är drygt fem meter höga och väger nog några ton styck. Dessutom har många av dem färdats långväga, de första som restes kom ända från Preselibergen i Wales, en tripp på 25 mil. Hur man fraktade en flera ton tung sten 25 mil på bronsåldern vet jag inte, men hur det än gjordes handlar det om åtskilliga liter svett och blod.
Varför Stonehenge konstruerades vet ingen idag. Teorierna säger att det fanns religiösa motiv, eller någon form av tro att det var en helande plats, dit man kunde vallfärda för att bli kvitt olika åkommor. Vad det än handlade om så kan vi idag i vart fall konstatera att Stonehenge står där det står, rest av människor i en tid då lyftkranar och lastbilar fortfarande låg några tusen år fram i tiden.
DET säger en hel del om oss människor. För det första att är vi ena idoga kreativa små jävlar, utrustade med ett intellekt som kan lösa alla praktiska problem som överhuvudtaget kan uppstå. MEN, det berättar också en annan och väldigt sorglig historia...att vi nog är det mest korkade som någonsin kommer att bebo den här planeten. Hur smart är man om man får för sig att släpa stenblock 25 mil utan anledning, bara för man fått en fixidé som bygger på vanföreställningar? Så dum skulle aldrig en hund vara, dom vet att hålla sig till det som är rationellt, de regler som evolutionen föreskriver, eller hur man ska uttrycka det. Hundarna slickar sina sår eftersom deras hjärna säger att dom ska göra det, dom får inte för sig att släpa stenbumlingar flera tiotals mil och bygga cirklar med altare i mitten för att bli av med det onda. Inte för att hundarna vet varför det är bra att slicka på såren och varför det är lönlöst att bygga stencirklar, men evolutionen sorterar bort dom som inte slickar såren. Människor däremot, har en hjärna med en intelligens som är bra mycket mer än vad förnuftet kan hålla reda på. Bevisen därför är många. Vill man höja blicken från Stonehenge något kan man se på vår egen tid.
Av världens befolkning är drygt 2 miljarder kristna, ungefär 1,5 miljarder är muslimer och nästan 1 miljard är hinduer. Utöver det finns det en uppsjö av religioner med färre utövare. Lägger man samman dem kan man summera nästan hela jordens befolkning, de flesta tillhör således någon religion, de tror på något. Vad det är spelar inte så stor roll i det här sammanhanget, det intressanta är att detta något som de tror på går stick i stäv med all logik, all rationalitet och alla slutsatser vi kan dra genom att göra bruk av våra sinnen. Har någon nånsin sett en död flyga iväg mot solen en vecka efter sin egen död (jesus)? Har någon sett en man med tre ögon och fyra armar (shiva)? Nä, jag tänkte väl det. Är det då troligt att de finns eller har funnits? Nä, jag trodde väl inte det heller. Är det då rimligt att jag bör släpa stenar över halva Storbritannien och resa dom i en cirkel för att mina sår ska helas, istället för att bara göra som hundarna, och slicka på dom?
Vill man föra resonemanget ytterligare ett steg längre kan man fundera över vad vi människor gör mot varandra. Enligt statistik är sjukdomar den åkomma som dräpt flest människor, frånsett de som dött av ålderdom alltså. På andra plats återfinns religion, och bronset går till kommunism. Just utanför pallen placerar sig nazism/fascim. En fjärdeplats som imponerar, med tanke på den korta tid som fanns till förfogande, eller hur man ska uttrycka det.
Att sjukdomar dödar får väl rimligen betraktas som naturligt, sjukdomar är en del av naturen, ett inslag i den ständigt pågående evolutionen som vi till stora delar satt ur spel. Religion och politik däremot, det är mänskliga påfund, idéer, sådant abstrakt som djur inte kan forma varken i tanke eller tal. I dessa idéers namn har människor i århundraden slaktat, torterat och lemlästat varandra, för att deras motståndare inte burit på de rätta idéerna, de rätta idéerna om varför vi finns, varför vi dör, hur ett samhälle bör organiseras eller för att dom helt enkelt inte tillhört rätt ras. Jag frågar, skulle en hund någonsin vara så idiotiskt korkad att den slaktar sin egen art för några abstrakta idéers skull, samlar arméer och rider ner till ett förmodat heligt land och en motståndare som bär på felaktiga idéer om varför vi finns här på joden, eller vem som satt oss här, och formligen dränker denne motsåndare i blod? Skulle en hund, dum som den är som käkar ruttnade råttor och rullar sig i bunstgropar, få för sig att bygga koncentrationsläger i Polen, bomba bondbyar i Vietnam eller för den delen släpa stenar från Wales för att formera en cirkel på en hed nånstans i ett ännu tämligen glesbefolkat England?
Redan för ungefär 4500 år sedan restes de första stenarna av det som skulle bli Stonehenge. Det är inga små bunlingar vi snackar om, dom är drygt fem meter höga och väger nog några ton styck. Dessutom har många av dem färdats långväga, de första som restes kom ända från Preselibergen i Wales, en tripp på 25 mil. Hur man fraktade en flera ton tung sten 25 mil på bronsåldern vet jag inte, men hur det än gjordes handlar det om åtskilliga liter svett och blod.
Varför Stonehenge konstruerades vet ingen idag. Teorierna säger att det fanns religiösa motiv, eller någon form av tro att det var en helande plats, dit man kunde vallfärda för att bli kvitt olika åkommor. Vad det än handlade om så kan vi idag i vart fall konstatera att Stonehenge står där det står, rest av människor i en tid då lyftkranar och lastbilar fortfarande låg några tusen år fram i tiden.
DET säger en hel del om oss människor. För det första att är vi ena idoga kreativa små jävlar, utrustade med ett intellekt som kan lösa alla praktiska problem som överhuvudtaget kan uppstå. MEN, det berättar också en annan och väldigt sorglig historia...att vi nog är det mest korkade som någonsin kommer att bebo den här planeten. Hur smart är man om man får för sig att släpa stenblock 25 mil utan anledning, bara för man fått en fixidé som bygger på vanföreställningar? Så dum skulle aldrig en hund vara, dom vet att hålla sig till det som är rationellt, de regler som evolutionen föreskriver, eller hur man ska uttrycka det. Hundarna slickar sina sår eftersom deras hjärna säger att dom ska göra det, dom får inte för sig att släpa stenbumlingar flera tiotals mil och bygga cirklar med altare i mitten för att bli av med det onda. Inte för att hundarna vet varför det är bra att slicka på såren och varför det är lönlöst att bygga stencirklar, men evolutionen sorterar bort dom som inte slickar såren. Människor däremot, har en hjärna med en intelligens som är bra mycket mer än vad förnuftet kan hålla reda på. Bevisen därför är många. Vill man höja blicken från Stonehenge något kan man se på vår egen tid.
Av världens befolkning är drygt 2 miljarder kristna, ungefär 1,5 miljarder är muslimer och nästan 1 miljard är hinduer. Utöver det finns det en uppsjö av religioner med färre utövare. Lägger man samman dem kan man summera nästan hela jordens befolkning, de flesta tillhör således någon religion, de tror på något. Vad det är spelar inte så stor roll i det här sammanhanget, det intressanta är att detta något som de tror på går stick i stäv med all logik, all rationalitet och alla slutsatser vi kan dra genom att göra bruk av våra sinnen. Har någon nånsin sett en död flyga iväg mot solen en vecka efter sin egen död (jesus)? Har någon sett en man med tre ögon och fyra armar (shiva)? Nä, jag tänkte väl det. Är det då troligt att de finns eller har funnits? Nä, jag trodde väl inte det heller. Är det då rimligt att jag bör släpa stenar över halva Storbritannien och resa dom i en cirkel för att mina sår ska helas, istället för att bara göra som hundarna, och slicka på dom?
Vill man föra resonemanget ytterligare ett steg längre kan man fundera över vad vi människor gör mot varandra. Enligt statistik är sjukdomar den åkomma som dräpt flest människor, frånsett de som dött av ålderdom alltså. På andra plats återfinns religion, och bronset går till kommunism. Just utanför pallen placerar sig nazism/fascim. En fjärdeplats som imponerar, med tanke på den korta tid som fanns till förfogande, eller hur man ska uttrycka det.
Att sjukdomar dödar får väl rimligen betraktas som naturligt, sjukdomar är en del av naturen, ett inslag i den ständigt pågående evolutionen som vi till stora delar satt ur spel. Religion och politik däremot, det är mänskliga påfund, idéer, sådant abstrakt som djur inte kan forma varken i tanke eller tal. I dessa idéers namn har människor i århundraden slaktat, torterat och lemlästat varandra, för att deras motståndare inte burit på de rätta idéerna, de rätta idéerna om varför vi finns, varför vi dör, hur ett samhälle bör organiseras eller för att dom helt enkelt inte tillhört rätt ras. Jag frågar, skulle en hund någonsin vara så idiotiskt korkad att den slaktar sin egen art för några abstrakta idéers skull, samlar arméer och rider ner till ett förmodat heligt land och en motståndare som bär på felaktiga idéer om varför vi finns här på joden, eller vem som satt oss här, och formligen dränker denne motsåndare i blod? Skulle en hund, dum som den är som käkar ruttnade råttor och rullar sig i bunstgropar, få för sig att bygga koncentrationsläger i Polen, bomba bondbyar i Vietnam eller för den delen släpa stenar från Wales för att formera en cirkel på en hed nånstans i ett ännu tämligen glesbefolkat England?
